Min dröm: Spela Pro Senior pickleball i USA

Jag har spelat tennis nästan hela mitt liv. Jag började som 10-åring, gick på tennis gymnasiet och åkte till USA för att spela college-tennis på Boise State. När jag kom hem fortsatte jag spela i elitserien – och jag älskade det! Men så småningom märkte jag att spelarna blev yngre, träningen krävde mer, och det var svårt att få ihop det med ett heltidsjobb.

Jag började längta efter att fylla 35 – då kunde jag börja spela veteran tennis! Och det gjorde jag, med full glädje. Jag reste runt och tävlade både nationellt och internationellt, deltog i EM och VM och älskade känslan av att få fortsätta tävla och träffa nya människor.

Men 2016 förändrades allt. Jag bröt benet i en MTB-olycka under downhill-körning. Det blev 12 veckor i gips och jag tappade både tennisen och motivationen. Det var svårt att hitta tillbaka – särskilt till en nivå där träningen kändes meningsfull och rolig.

Nya racketar, ny energi

Då dök padel upp. Tack vare sociala medier och alla spelgrupper blev det enkelt att hitta folk att spela med. Jag började tävla direkt – som alltid – men även om det var kul ett tag, kände jag inte riktigt den där glöden. Jag blev snabbt rätt bra, och då blev det svårt igen att hitta lagom motstånd. Jag började titta på klockan under matcherna och längta hem. Det sociala var toppen, men något saknades.

Första gången jag testade pickleball var under en träningsresa med Korpen i Portugal 2017, där jag jobbade som tennistränare. Det var en "racketvecka" med tennis, padel, pingis – och pickleball. Jag minns att jag inte alls fastnade första gången. Inte andra eller tredje heller, under resorna 2018 och 2019. Men 2020… då hände något. Jag provade igen – och blev helt fast. Jag spelade varje ledig stund jag inte själv stod på banan som tränare.

Passion och prestation

Med min bakgrund i tennis och padel fick jag en fördel i början. Jag blev snabbt duktig och började tävla. Det var en fantastisk känsla – ny sport, nytt community, nya mål. Jag har totalt vunnit 8 SM-guld i pickleball: 3 i singel, 3 i mixed och 2 i dubbel. 2023 uppfyllde jag ett av mina största mål – att vinna en Triple Crown (alla tre grenarna samma år). Jag vann även singel i St Anton en inbjudningstävling med Europas bästa, jag spela min dröm pickleball i finalen. Jag hade tränat hårt för det, både fysiskt och mentalt.

Mental träning har alltid varit en utmaning för mig, och en av anledningarna till att jag inte nådde hela vägen inom tennisen. Men tack vare samarbetet med Maria Lindström har jag utvecklats enormt – både som spelare och människa. Jag mår bättre, står stadigare och har hittat ett lugn jag aldrig haft tidigare.

Träningen – och utmaningarna

Jag älskar att träna. Det är min grej. Men det har också sina baksidor. Jag har ofta ont någonstans, och folk runt mig säger ofta "du borde vila". Men vila har aldrig varit min grej. Jag har haft turen att träffa Jörgen, som har förändrat mycket för mig. Han är inte den som säger att jag ska ta det lugnt – tvärtom. Han säger att ibland måste man bara köra på. Vila gör dig inte starkare, säger han. Och det funkar för mig.

Jörgen kommer från friidrotten och har ett svenskt rekord på 800 meter – hur coolt är inte det? Hans disciplin är extremt inspirerande, men det som verkligen imponerar på mig är hans spelförståelse. Han ser detaljer i teknik och taktik som jag själv inte alltid fångar upp – trots min racketbakgrund. Hans coaching har varit avgörande för min utveckling den senaste tiden.

Nu har han även startat ett team, TEAM XEED som samlat några av Sveriges bästa spelare. Vi tränar två gånger i veckan, och det är så kul och utvecklande! De senaste två månaderna har vi tagit stora kliv framåt. Pickleball är inte bara kul – det är djupt och komplext. Jag älskar att lära mig – och att lära ut. Det driver mig.

Teknik, frustration – och genombrott

Att ha en tennis bakgrund är en fördel, men också en utmaning. Jag har fått kämpa för att släppa mina långa svingar och inlärda rörelsemönster. Ofta har jag fått lära mig genom att prova, misslyckas, prova igen. Det har varit väldigt frustrerande.

Ett roligt exempel: jag började spela med enhandsbackhand, mest för att det såg snyggt ut. Jag tänkte på Federer och bara körde. I efterhand förstår jag inte riktigt hur det gick, men jag kom faktiskt tvåa i SM i singel fösta året! Jag var så övertygad att det var rätt, så det funkade.

Men på min första internationella tävling i Amsterdam spelade jag mot Maria Costantino Hon pressade mig stenhårt, och mitt i matchen insåg jag att enhandsbackhanden inte höll – så jag bytte. Där och då. Det summerar ganska bra hur jag jobbat: ständigt experimenterande, på jakt efter rätt känsla.

I ren frustration och hunger på kunskap tänkte jag att en lösning kunde vara att utbilda mig till pickleball tränare. Jag tog hit en instruktör från Spanien och arrangerade en IPTPA-utbildning. Det var det bästa jag gjort. Jag fick med mig insikter som förändrat hela mitt spel – och äntligen känner jag att jag vet vad jag håller på med, 4 år senare!

Målet: USA 2026 🇺🇸

Jag har länge drömt om att spela i USA – där pickleball är störst, där de bästa spelar, där sporten är som störst. Jag minns när min mixpartner Axel Irestedt tog brons i US Open, och jag tänkte: en dag ska jag också stå där. Och nu börjar den dagen närma sig.

Jag har ett mål: Att vinna en APP 50+ i singel år 2026.

Det är det jag tränat för. Det är det jag planerar, tränar, jobbar – och tränar lite till för. Just nu hinner jag inte mycket annat, det är bara så det är. Men jag har valt det här. Jag är redo att ge allt för att nå mitt mål.

Jag är inte 20 längre, men det spelar ingen roll. Jag är starkare nu än jag någonsin varit – både i kroppen och i huvudet. USA – jag kommer.