När man måste sluta leta och börja lita på sitt spel!

Under den senaste tiden har jag tränat väldigt mycket. Jag försöker få ihop det med allt annat i livet, vilket inte alltid är helt enkelt.

En av mina största utmaningar är faktiskt inte träningen i sig. Det är att bestämma mig. Jag har en tendens att hela tiden vilja hitta ett bättre sätt. Ett bättre slag. Ett bättre system. En bättre idé.

Det låter ju egentligen som en bra egenskap. Men det finns en baksida.

När man hela tiden letar efter något bättre så ändrar man också hela tiden. Och när man ändrar hela tiden så börjar man nästan alltid om från början.

Jag har spelat pickleball i ungefär fem år nu. Och det har varit en fantastisk resa. Men om jag ska vara ärlig har den också bestått av väldigt mycket förändring.

Jag har ändrat teknik, tankar, sätt att spela – om och om igen.

I Sverige finns ju egentligen ingen riktigt kunskap för hur man ska spela pickleball. Ingen som exakt kan säga hur ett slag ska se ut eller hur man ska göra.

Jag och Jörgen har lagt väldigt mycket tid på att försöka förstå spelet. Diskuterat, analyserat, testat olika saker och försökt hitta vad som faktiskt fungerar.

Och en sak har blivit tydlig, mycket är individuellt, men samtidigt finns det vissa principer som jag tror är grundläggande för alla.

När jag började förstå grunderna förändrade det faktiskt hur jag ser på och hur jag spelar pickleball. Inte bara hur man slår bollen, utan hur utvecklingen i det tekniska spelet egentligen fungerar.

Jag tror på att det finne en grund och ovanpå den grunden bygger varje spelare sin egen variation.

Min resa är bara en av många. Men att börja förstå de här grundläggande principerna i pickleball är nästan ännu mer fascinerande än min egen utveckling.

Ta till exempel greppet.

Det finns många olika sätt att hålla racketen. Jag vet att vissa spelare ändrar grepp mellan olika slag. Jag har provat det, men för mig fungerar det inte. Jag har inte den talangen!

Och någonstans i allt detta kom en ganska enkel insikt.

• Jag måste sluta leta.

• Jag måste bestämma mig.

• Nu spelar jag så här.

• Och jag håller fast vid det.

  
  

Det är inte lätt. Tvärtom är det den svåraste utmaning jag ger mig på! För varje gång något går dåligt vill en del av mig börja ändra igen.

Men samtidigt känner jag något jag inte riktigt känt tidigare. Jag tror faktiskt att jag har landat i hur jag vill spela. Jag skulle till och med säga att jag aldrig har utfört slagen så bra som jag gör just nu.

Problemet är bara att jag inte riktigt får ihop helheten ännu.

Den senaste tiden har varit tuff. Jag har spelat riktigt dåligt ibland och gjort misstag som nästan känns absurda.

Men jag försöker lita på processen.

För jag tror att när allt väl börjar falla på plats kan det bli riktigt bra.

Det är en märklig känsla – att vara mitt i något som både är väldigt spännande och väldigt frustrerande samtidigt.

Och nu är det bara två veckor kvar tills min första tävling i USA. Det ska bli otroligt roligt att åka dit och spela. Hela resan, upplevelsen och allt runt omkring känns väldigt spännande.

Jag har gjort allt jag kan för att förbereda mig. Mer än så går inte.

Nu återstår bara en sak.

Att lita på det och tro på det!