Consistency - getting it done!

Min nya största trygghet – och min största utmaning

Problemet är bara att jag inte riktigt förstått hur man gör det i praktiken. För mig har det ofta sett ut så här: jag kör allt jag har, kraschar, reser mig… och kör igen.

I många år trodde jag att det var så man gjorde. Eller rättare sagt jag fick inte till något annat hur jag än försökte! Jag älskar att träna. Det har alltid varit min ventil. Något som får mig att må bra! Men samtidigt har jag ofta varit osäker på vad jag ska träna – särskilt när det gäller att träna rätt för min sport. Jag inser nu att ville att det skulle va perfekt!

Och den osäkerheten har följt med mig länge. Jag har sällan/aldrig känt mig nöjd. Har alltid tänkt att jag gjort för lite eller att jag är lite lat.

Samtidigt vet jag en sak om mig själv:

Säg exakt vad jag ska göra – så gör jag det. “Gör det här. Spring ditåt. Hoppa 1000 hopp." Då kör jag. Hur länge som helst. Jag kan pressa mig hårt. Väldigt hårt.

Men ska jag komma på det själv? Planera? Prioritera? Välja rätt?

Då blir det plötsligt väldigt svårt.

Eftersom jag har svårt att göra en plan, har jag kört på känsla och tänkt: “det blir bra!” Men utan plan blev det lätt att:

• jag tränar för hårt

• jag tränar oregelbundet

• och jag blir besviken när jag “misslyckas”
  

Jag driver eget företag! Det tar tid, mycket energi och fokus. Och det finns alltid något som måste göras och sen göras lite till.

Jag har haft så många mornar där jag tänkt: “Idag ska jag träna.”

Sen händer livet. Jobbet drar ut på tiden. Något kommer emellan. Och så blir det inte av, och då blir jag inte bara irriterad – jag blir ledsen. För jag vet att jag mår bra av träningen och det är det jag helst vill, ändå blir det inte av!

Min största insikt

Efter några års erfarenhet har jag landat i något som faktiskt förändrat allt:

Det viktigaste är att man tränar.

Inte att varje pass är perfekt. Inte att allt är optimalt. Utan att det blir gjort – tillräckligt ofta – för att skapa rytm.

Det här är exakt samma sak i pickleball. Det är inte de enstaka superpassen som gör dig stabil under press. Det är repetitionen. Vanan. Att kroppen vet vad den ska göra, det sitter i ryggmärgen!

Mitt problem: lagom är tråkigt (…men insett att väggen är tråkigare)

Jag har alltid haft ett mönster där jag kör allt jag har rakt in i väggen. Utan att tveka. Sen återhämtar jag mig. Och kör igen in i väggen! 49 år senare… ja, ni fattar.

Vändningen

Jag träffade Jörgen. Han ställer den där frågan som jag både älskar och hatar: “Vad har du för plan?”

Jag har alltid haft svårt för planer.Jag tror ofta att jag inte kan tillräckligt, så jag blir osäker, och lägger på för mycket, men känslan är alltid att jag inte gör tillräckligt.

Men vi började prata. Eller han ställde frågor!

Hur många pickleball pass i veckan?

– minst 4 pass

Hur många styrkepass?

– Helst 3 pass

Hur många konditions pass?

– Helst 3 pass

Vilodagar?

– …kanske 1.

10 träningspass i veckan.

Hur hade jag tänkt få ihop det när jag jobbar mycket och har sex dagar att spela på?

Till slut byggde vi en plan tillsammans som jag faktiskt kan följa, det är tufft men det går med bra disciplin.

Och när jobbet sabbar – för det gör det ibland – så har jag något att komma tillbaka till.

Där jag är idag

Just nu känner jag mer lugn, och jag har en plan som jag kämpar med!

Jag har landat i att consistency är min trygghet. Och att det inte alltid spelar jättestor roll exakt vad jag tränar – så länge jag tränar.

Jag behöver styrka, men gym funkar inte i livet just nu. Eftersom jag har en hund som inte kan vara själv har jag löst det genom att träna styrka utomhus i Vasaparken, i grupp – där Bosse kan vara med.

Löpningen har jag minimerat just nu, men glad för mina 20min som knät håller! Jag behöver mer så jag köpte en trainer och cyklar hemma.

Pickleballen är planerad genom Team Xeed, vilken lyx det är att spela med en tränare som har en plan för oss!

Och min vilomåndag? Den är helig.

Känner inget dåligt samvete som tidigare utan känner att jag förlänat den och behöver den! .Och det är en otroligt skön känsla, äntligen ett lugn!

Varför det här gör mig bättre

Det bästa med att vara consistent (inte perfekt – bara consistent) är att jag bygger en starkare och hållbar kropp. En kropp som förhoppningsvis är mer skadefri över tid.

Jag slipper börja om från början hela tiden, vilket är sjukt frustrerande!

Jag är glad att jag hittat det här sättet att förhålla mig till träning. Det jag har förstått nu är att min styrka inte ligger i att pressa mig till max – utan i att dyka upp, om och om igen.

Consistency är inte tråkigt, det är tryggt. Det ger mig ett lugn, en kropp som håller, och en glädje som faktiskt varar.

Men herregud vad långt det blev! Hade tydligen en del att skriva om detta! Va kul!

Ta hand om er!

Pialena