Två mentala guld!

Spelade en tävling i helgen! SPT 400 i Borås!

Det här inlägget handlar inte om resultat. Eller jo resultatet av min mentala träning! Där vann jag två guld i helgen! Två guld som jag är stolt över och som jag som ung bara kunnat drömma om!

Dessa vinster är det som bygger grunden för min utveckling och skapar en trygghet! Det bevisar också att förändring är möjligt och att result kommer från hårt arbete

Mentalt guld 1: Tröttheten

I singeln kom den där rösten, skulle vilja hitta ett namn på rösten.. kom gärna med förslag 😁

Den som börjar berätta hur trött jag är.

Den som långsamt försöker skapa en ursäkt för varför det är okej att sluta kämpa och förlora. Ursäkter som växer och tar över! Har jag en ursäkt känns det bättre när jag förlorar, lite som det skulle vara mer okey att förlora då! Det känns värre att förlora om jag blåttat mig och gett mitt allt, då är jag ju bara sämst, det är ju inte kul!

Jag har hört den rösten många gånger förut, ja typ hela mitt liv! Det är en påhittig jäkel också, försöker hela tiden tipsa om nya ursäkter.

Den här gången försökte jag inte överrösta rösten! Jag försökte inte bli positiv. Jag erkände känslan:

“Okej, jag är trött!” sen fortsatte jag bara spela, och jag flyttade fokus!

Jag flyttade tanken till ett hårt cykelpass jag körde på onsdagen två dagar tidigare, det va en timmes backträning på cykeln, det återstod en sista backe, såklart med tidtagning, Jag var helt slut, men då kom inte ursäkts rösten utan en liten tävlings röst som tänkte jag ska gå för den bästa tiden! Så jag körde allt jag hade! Och jag slog den, det fanns krafter kvar! (När Jörgen läser detta så kommer han tänka, om du slog tiden då hade du inte kört tillräckligt hårt tidigare på passet) och så va det kanske men det hör inte till detta inlägg 😂

Så jag tog med mig back rösten till banan och jag gav mitt allt! Asså va coolt, jag vann mot den negativa rösten! Hejja back rösten!

Så såhär i efterhand så tänker jag att jag erkände rösten och hitta något annat jag kunde relatera

Summeringen är!

Trött – ja.

Klar – nej.

Kör som tusan! Inga ursäkter!

Mentalt guld 2: När tankarna stör tekniken och rörelse!

Någonstans i mixbracketfinal kom den. Dink-svackan, inte för att tekniken var dålig – utan för att tankarna började lägga sig i.

Jag blev mer försiktig i axel rörelsen och när jag blir försiktig blir alltid fotarbetet sämre! Osäkerheten smög sig på, missarna börja komma!

Det är nästan ironiskt, alla timmar jag lagt på att bli trygg i dunken, och då är det hjärnan som ställer till det istället, i och för sig, som det gjort för mig hela livet! När detta händer kommer normalt sätt ett enormt stresspåslag och det är som jag inte ens kan tänka klart, jag kan absolut inte ta några bra beslut!

Den här gången hann jag inte bli stressad. Jag blev förbannad istället – på rätt sätt. Jag sa till mig själv:

“Jag kan dinka. Det här är inte ett problem.” Och jag litade på det och jag fokuserade på att jobba med axeln och röra på fötterna ännu mer!

Jag hitta en väg tillbaka, dessutom relativt snabbt, vilken vinst det va för mig!

Det är det här vinsterna jag blir gladast för! Jag har vunnit flera tävlingar förut och ändå kommit hem besviken. För att resultat inte alltid säger hur det kändes, det är känslan jag har som är viktigast för mig!

Den här helgen tog jag mig igenom:

• trötthet utan att fly 🥇

• dink svacka utan att tappa mig själv. 🥇

Hurra för mig!